Sjukkdommen

Hej hej hemskt mycket hej.
Sitter här i min solgula morgonrock, till Patriks förtret, he hates it, kanske ska man slå till och färga den röd eller något. Vet ej om han hatar den gula färgen pga att han är färgblind, den kanske upplevs som bajsbrun eller något. :-)

Iälläfäll som Johan i Starboys brukar säga...
så sitter jag här en kort stund då jag är hemma för vård av sjuk Pija. Känner mig inte sådär jättesjuk, har bara lite ont i halsen och får lite feberattacker som går över rätt fort, har även ont i örat. Känner mig dock matt efter att ha gått till toan och tillbaka, så jag känner att det är befogat att stanna hemma.

Jobbar lite i smyg dessutom...huva, det får man inte göra, men jag blir så enormt stressad av att inte ligga på "lagom nivå" på jobbet. Den hårda arbetsbelastningen gör att jag måste dra ned på min servicemindedhet och det gör ont i hela mig. Det är press från alla håll och kanter, från arbetsgivare som vill påbörja anställningen av en person med anställningsstöd som bara sitter och väntar på att jag ska ge klartecken, sökande som också bara sitter och väntar på att få klartecken på att börja sin praktik eller anställning. Jag går ständigt ned i spagat och måste få struktur på hur jag ska prioritera.
Hm...känns som om jag är tillbaka till mitt förra arbete där jag hade alltför mycket att göra och stressade så att jag ständigt hade ostruktur och prioriterade fel saker.
Tror ni att man kan ändra sig när man är 43?