Välkommen till min blogg. Här kan nära och kära uppdatera sig om vad den där Pejjan håller på med egentligen, hon som verkar så busy, eller är hon det... ;-)
söndag, januari 02, 2011
Nytt år ny phone
Ja då sitter man här å svär över ny teknik och över att det går så saaakta på det lilla tangentbordet. Kommer nog inte bli någon storbloggare med Iphonen inte. Kan än en gång konstatera att jag nog borde ha jobbat med mobilutveckling. Ska nog ta fram en Pejjamobil jag. :-)
söndag, december 26, 2010
Post jul
Ja, även om det är Annandag jul, så tycker jag att det är post jul, dvs efter jul...nu är glada julen slut slut slut...får alltid sådan ångest efter jul, trött på allt rött och framförallt trött på allt sött.Jag tror att man blir deprimerad av socker jag. Nu blir det Lchf och mätthet som gäller. Eller hur Mia? ;-)
Nä, jag tror jag tar en promenad till Ica i min nya vita Esprit dunjacka som jag fick av svärmor. Nej, det är ingen julgåva, vi ger inga sådana, det var helt enkelt ett av hennes många "felköp" som råkade passa mig iår. Yippieh!
måndag, december 20, 2010
Stress...
Vis av tidigare erfarenhet har jag uppmärksammat tidiga utmattningssymtom hos mig:- koncentrationssvårighetet
- väldigt försämrat minne (i vanliga fall dåligt, men nu...)
- kan inte tänka klart
- känslig för ljud och ljus
Klockrent exempel:
På min promenad skulle jag lyssna på "Sommar 2010" i P1. Satte på avsnittet med Christer Sjögren. Men hur lät han då...vilken konstig röst?Hade jag använt "tempo rate" dvs satt ett högre tempo som jag använder på låtar som jag vill ska gå fortare. Nä, det hade jag inte. Är det någon som pratar innan Christer kanske...Sen efter ganska många långa sekunder upptäcker jag att det är Tommy Körberg. Ja, hjärnan kopplar inte alltså.
Alternativt kan det var på grund av min järnbrist. Hade lågt järnvärde innan operation och läkaren har tidigare sagt att min kropp nog vant sig vid mitt låga järnvärde men rekommenderade ändå järnsprutor. Ska definitivt ta tag i den biten nu.
4:e advent
tisdag, november 23, 2010
Vuxenmatta?
måndag, november 22, 2010
Sjukkdommen
Hej hej hemskt mycket hej.
Sitter här i min solgula morgonrock, till Patriks förtret, he hates it, kanske ska man slå till och färga den röd eller något. Vet ej om han hatar den gula färgen pga att han är färgblind, den kanske upplevs som bajsbrun eller något. :-)
Iälläfäll som Johan i Starboys brukar säga...
så sitter jag här en kort stund då jag är hemma för vård av sjuk Pija. Känner mig inte sådär jättesjuk, har bara lite ont i halsen och får lite feberattacker som går över rätt fort, har även ont i örat. Känner mig dock matt efter att ha gått till toan och tillbaka, så jag känner att det är befogat att stanna hemma.
Jobbar lite i smyg dessutom...huva, det får man inte göra, men jag blir så enormt stressad av att inte ligga på "lagom nivå" på jobbet. Den hårda arbetsbelastningen gör att jag måste dra ned på min servicemindedhet och det gör ont i hela mig. Det är press från alla håll och kanter, från arbetsgivare som vill påbörja anställningen av en person med anställningsstöd som bara sitter och väntar på att jag ska ge klartecken, sökande som också bara sitter och väntar på att få klartecken på att börja sin praktik eller anställning. Jag går ständigt ned i spagat och måste få struktur på hur jag ska prioritera.
Hm...känns som om jag är tillbaka till mitt förra arbete där jag hade alltför mycket att göra och stressade så att jag ständigt hade ostruktur och prioriterade fel saker.
Tror ni att man kan ändra sig när man är 43?
Sitter här i min solgula morgonrock, till Patriks förtret, he hates it, kanske ska man slå till och färga den röd eller något. Vet ej om han hatar den gula färgen pga att han är färgblind, den kanske upplevs som bajsbrun eller något. :-)
Iälläfäll som Johan i Starboys brukar säga...
så sitter jag här en kort stund då jag är hemma för vård av sjuk Pija. Känner mig inte sådär jättesjuk, har bara lite ont i halsen och får lite feberattacker som går över rätt fort, har även ont i örat. Känner mig dock matt efter att ha gått till toan och tillbaka, så jag känner att det är befogat att stanna hemma.
Jobbar lite i smyg dessutom...huva, det får man inte göra, men jag blir så enormt stressad av att inte ligga på "lagom nivå" på jobbet. Den hårda arbetsbelastningen gör att jag måste dra ned på min servicemindedhet och det gör ont i hela mig. Det är press från alla håll och kanter, från arbetsgivare som vill påbörja anställningen av en person med anställningsstöd som bara sitter och väntar på att jag ska ge klartecken, sökande som också bara sitter och väntar på att få klartecken på att börja sin praktik eller anställning. Jag går ständigt ned i spagat och måste få struktur på hur jag ska prioritera.Hm...känns som om jag är tillbaka till mitt förra arbete där jag hade alltför mycket att göra och stressade så att jag ständigt hade ostruktur och prioriterade fel saker.
Tror ni att man kan ändra sig när man är 43?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



